Ett nytt kapitel
Blir ett kort inlägg, men innehållsrikt.
Jag har aldrig träffat min biologiska pappa. Mamma och han var nämligen redan separerade när jag föddes och efter förlossningen så bröts kontakten. Mamma träffade sedan Roine, som adopterade mig som sin dotter när jag var 3 år.
Dock har ju tankarna funnits där.
Om hur han ser ut (mamma har alltid sagt att jag varit lik honom).
Varför det blev som det blev.
Har jag syskon?
Etc...
I januari 2014 började jag kolla igen min babybok (har gjort det många gånger innan, men denna gången var det lite mer speciellt då jag själv var gravid). Plötsligt så ser jag flyttkortet. Från honom. Mats Svensson, min biologiska pappa. Jag hade sett det förut men hade då inte lagt så mycket tanke på det. Denna gången fick jag syn på något som jag helt missat tidigare, hans personnummer. Vilket gjorde att jag inte kunde ha någon ursäkt längre. Nu kunde jag hitta honom. Så jag fick fram var han bodde och sökte sedan på honom på Facebook. Facebook är grymt ibland 😃
Mats hade som tur va en gammal bild upplagd på honom från när han var yngre vilket gjorde att mamma kunde bekräfta att det verkligen var han.
Detta gjorde ju att allt vändes i magen på mig av spänning. Efter mycket om och men så kom jag fram till att det bästa var att skicka ett mail. Jag väntade med spänning på om han skulle svara eller inte. Men det kom inget svar. Tillslut så valde jag att släppa det hela, då jag Hade lagt bollen helt i hans händer. Jag ville inte tränga mig på.
Men så i fredags efter att ha fått fyra äggulor på två ägg 🍳 (vilket jag helt tog som något slags tecken på att något skulle hända) så hörde han av sig. Han hade helt enkelt inte sett mitt mail förrän nu och ville gärna ha kontakt. Han berättade även att han fått bilder av mamma när jag var liten och tänkt mycket på mig under åren.
Blev visst ett lite längre inlägg ändå 😄
Men nu börjar ett nytt kapitel. Jag ska lära känna min biologiska pappa och även (förhoppningsvis ) min halvsyster. Allt kanske faller på plats ändå. Vissa pusselbitar som man kanske inte ens visste låg fel. Fortfarande surrealistisk, men med små steg ska nog detta bli väldigt bra.
