dålig på att skriva - orsak mycket eller lite som händer?
Nu är det bara ca 2 månader kvar tills vi ska börja flytta in i huset. Noam är inne i en mammaperiod igen, vilket gör att det är i princip bara jag som gäller. Har varit på HLR kurs för barn två måndagskvällar och Henrik berättade att Noam i princip skrikit sig till sömns när jag varit iväg. Känns ju inte alls bra, då jag är helt emot sådana "metoder". Men i dom lägena är det tyvärr inte så mycket man kan göra. En annan sak som är påfrestande är att Nova och Noam måste dela rum. När Nova är här stänger hon gärna in sig på rummet, vilket jag också gjorde i den åldern. Detta gör att allt blir begränsat i den grad att man ska knacka varje gång man ska hämta något, tex Noams kläder. Även nattning blir jobbigt för Nova då hon inte får vara i rummet efter kl 18, då Noam ska sova. Men det känns som hon är förstående, plus att hon vet att det inte är långt kvar till hon får eget 🔑 Hon har sagt att hon vill ha nyckel till sitt nya rum ( får se hur det blir med den saken ) 😏
I övrigt så har jag nu gått ner 14 kg. Påsken består dock mest av att behålla vikt och inte gå upp något. Resultatet av detta visar sig när jag väger mig imorgon. 💪
Henrik tog upp att han tyckte det var jobbigt att jag gick ut idag. Vi har helt olika åsikter om vad som är rätt och inte när det kommer till att gå ut när man är småbarnsförälder. Jag kanske har gått ut ca 1 gång i månaden nu det sista. Då för att kunna träffa vänner och känna att man kan slappna av lite utan barn. Men då kommer frågan...
Är detta fel?
Ska man vara hemma varje helg till det att barnet är några år? Henrik själv är iväg en gång i veckan på Quiz, men då han är borta ca 3 h bara så anser han att det inte är samma diskussion. Att om man är ute en hel kväll så sätter man den andre föräldern i sticket.
Nu är det inte så att jag svartmålar min man på något sätt. Jag förstår honom till viss del. Han har svårt med Noam om han är ledsen och framförallt vaknar på natten. Men det jag inte riktigt kan släppa är att vi inte kan ha förståelse för varandra när det kommer till att få egentid och få andas. Det kanske är så att jag är ute mer nu än vad jag varit på länge.
Återigen . . .
Är det fel?
Vad är mycket?
Vad är att sätta den andre i skiten?
Är man en egoist?
Var jag inte redo för att bli förälder?
