Nu har energin tagit slut
Noam har varit inne i en utvecklingsperiod som har pågått i ca 2 veckor nu. Den söta goa bebisen kommer fram emellanåt, men för det mesta har det varit gnäll, skrik och gråt. Sömnen har varit dålig och han har inte riktigt haft någon rutin gällande maten.
I början kan man hantera det ganska bra. Tålamodet finns kvar och man biter ihop liksom. Efter en vecka börjar man bli lite mer frustrerad och då blir det såklart ens andra hälft som blir lidande. Har inte bara varit från min sida ska tilläggas.
Efter ytterligare en vecka dvs denna veckan som varit har man bara känt sig avtrubbad. Efter gnäll mellan mig och Henrik, plus Noams humör och gnäll orkar man inte. Man stänger av. Bryr sig inte om någonting. Alla dom känner mig vet att jag är en ganska så stark känslomänniska, men denna veckan skulle man nog kunnat säga vad som helst till mig och allt skulle runnit av mig.
Vi var hos svärföräldrarna igår och helt plötsligt så var Noam som "vanligt" igen. Han kunde vara både hos farmor och farfar. Charmade och skrattade. Jag och Henrik bara tittade på varandra.
Likadant hemma idag så har han varit mycket lugnare och mysigare, så om vi har tur är fasen över och han börjar återgå till sitt vanliga jag igen.
Trodde aldrig jag kunde vara såhär dränerad på energi och saknad på lust att vilja göra någonting. Men hoppas att jag kan samla på mig lite bra energi nu.
