Förlossningen
Fredagen den 25e juli klockan 21.57 kom han äntligen till oss.
Värkarbetet satte igång redan natten mellan den 24e och 25e, men vid 5-tiden på morgonen så åkte vi in då värkarna hade blivit så pass starka. Vi blev inskrivna på Mölndals sjukhus. Då det inte var igång riktigt åkte jag och Henrik och lämnade Kyra hos svärföräldrarna och ställde bilen hos dem så vi kunde gå tillbaka till sjukhuset. De bor ca 10 minuter därifrån och även om det va fruktansvärt jobbigt att gå kändes det bra då man vet att det fortskyndade arbetet lite.
När vi kom tillbaka till sjukhuset var jag öppen 3 cm, vilket både var en lättnad och besvikelse. En lättnad då det blev en bekräftelse om att det var igång och en liten besvikelse över att jag inte var öppen mer. Nu var klockan närmare 07.30 och vi visades in till ett förlossningsrum. Och så började väntan. Värkarbetet gick upp och ner, ibland kom de väldigt tätt och ibland med längre mellanrum. Ca varannan timme kollade barnmorskan om jag öppnat mig något mer. Men vid 15-tiden hade jag varit öppen 6 cm i flera timmar och de bestämde då att hjälpa till att sticka hål på hinnorna så vattnet gick samt att även sätta in dropp för att få igång värkarbetet ytterligare.
Vid 17-tiden var verkarbetet i fullgång, men han låg lite snett vilket gjorde att han inte kom ner som han skulle. Efter mycket olika förlossningsställningar och underbar hjälp av vår barnmorska Helen så kom han äntligen.
Den värsta smärta jag varit med om, men nu efteråt är det som alla säger... Det var värt det.
Använde bara lustgas som smärtlindring då jag ville se hur mycket min kropp klarade. I slutet var kroppen så trött att min inte visste ut eller in. Henrik var helt underbar och fick hjälpa mig med masken i slutet samt såg till att hålla mig lugn hela vägen. Vi är också otroligt nöjda med barnmorskan som vi hade. Helt fantastisk!
Hoppas bara att, om vi ska ha fler barn, det går lättare.
